Det blev en kall blåsig väntan på starten till Kalmar Wave Challenge. Som tur var så kunde Mörbylånga Camping erbjuda oss att gå inomhus under skepparmötet. Som vanligt var det ett välorganiserat event med duktiga positiva funktionärer från Kalmar kanotklubb. Jäkla skön stämning är det alltid när man kommer oavsett om det är på en testdag eller en tävling. Härligt.
Sämre blev det inte av att vindarna hängde på runt 8-10 ms. Starten var lite kaotisk, men startern löste det på bästa sätt och släppte fältet tidigt. Min start var väl ok några båtar i vägen på tvären som inte förstod att starten gått, någon skrek ”vad händer, vad händer”. Hehe ”fan bara kör för helvete” tänkte jag kunde inte låta bli att småle i allt kaoset för den obetalbara kommentaren. Fick fritt spår och började dra på, lite väl mycket i början, men det gick ju bra. Efter en kort stund kom en stressad Paul upp jämsides. Tror det gick bättre senare under loppet ;) (ja såklart han blev trea, bra kört!). Tommy kom någon minut senare och körde om helt utan stress gled han fram, imponerande fokuserad, lyckades faktiskt hänga på ett tag. Gick riktigt bra tills jag insåg att tempot var jäkligt högt och det skulle inte hålla många minuter för mig.
Stärkt av nyvunnet självförtroende jagade jag ifatt Jacub och Fredrik, på något sätt så körde jag om dem också blev lite förvånad då de är betydligt bättre än mig. Efter det närmade jag mig Jonny och Trent, blev lite fram och tillbaka ett tag. Sen bestämde jag mig för att det gick för sakta. Jonny kämpade jag med en stund men fan jag har aldrig slagit honom så det var dags tänkte jag. Men skrek till honom att han måste snedsurfa mer (ville ju att det skulle gå så bra som möjligt, han hade lånat en Zest av mig. Kanske inte rätt båt då han är lite lätt för Zesten, men det gick bra ändå tycker jag).
Ibland kunde man få fina lättpaddlade sessions utåt utan att behöva slita ont men det tog på småkrafterna och konditionen även om det inte var direkt tungt så krävdes det en jäkla precission att hitta de små små vågorna som hjälpte en. Kämpade på med att dra mig utåt såg Hans på min höger långt in, en rödnosad V10/V12/V14 stack fram nosen lite men han försvann igen. Efter ett tag såg jag även Emma på högern och tänkte fan har du inte kommit längre, nytt självförtroende, hon låg då lite före ett tag. Det här går ju ganska bra, Jacub låg på min vänstersida längre ut, mycket bra kört då han lyckade dra sig utåt mer än vad jag gjorde. Började bli trött och varm körde ensam ett tag men kände nog att Fredrik var i hasorna hela tiden. Började tänka på att kasta av mig buffen och kepsen, tappade fokus och gjorde lite misstag.
Fredrik Emma och Jacub drog förbi mig och ibland är man dum i huvudet, inte den bästa stunden att strula med utrustningen, men kände att jag lätt kunde komma ifatt igen(förmodligen tänkte de andra att de lätt skulle dra iväg, så är det alltid :)). Fan fick ingen ordning på kepan som trillade ur västen och släpade efter båten. Nytt stop, nu började det bli lätt stressigt, fanfanfan, men jag hade vilat tyckte jag och jag slet mig ifatt i hasorna på dem. Trött nu och men fick en lång jäkla surf orkade dock inte skråsurfa utan drog bara rakt fram var uppe jämsides igen men de hade bättre spår. Behövde vila så det blev lite knackigt ett tag där. Dessutom hade jag tappat kontakten. Efter ett tag slängde jag också glasögonen just när jag gjort det ångrade jag mig. Den enda jag kunde se var Emma som hade starka gula färger på sig (där ser man hur viktigt det är).
Tungt tungt var det nu men fick en helt otroligt lång surf fast den var fan inte gratis, mitt livs längsta surf, dock var jag före den gula pricken längre in, som jag såg det. Men gruppen där inne hade bättre spår nu(kunde skymta Fredrik i rött ibland), jag hoppade att vågorna skulle svänga av mer mot land när jag närmade mig men de gjorde aldrig riktigt det. Tappade kontakten helt de sista två-tre kilometerna. Dock fick jag känning sista biten innan vi svängde in i hamnen då hade jag närmat mig gula pricken igen, visste egentligen inte om det var Emma eller Hans. Det var Emma och hon måste ha kört helt grymt snabbt på platten för när jag kom runt hörnet så hade hon redan rundat första hörnan. Tyckte jag fick bra surf sista biten in. Men när jag rundade nästa hörna var jag nästan säker på att det var Emma. Det kändes bra att jag var så nära denne fantastiskt tuffa och duktiga tjej men lite sämre eftersom jag trodde Hans (som jag brukar fightas med) var före Emma.
Banan var som gjord för mig, vi hade en mix av orena och rena vågor på upp till knappt en meter. Kanske lite renare vågor här än i min hemmaarena Öresund. Fantastiskt kul rejs med mycket surf och tekniska svårigheter. Tyvärr behöver jag träna mer för att nå dit jag vill, det hinner jag inte med, det blir ett två pass i veckan. Klart är att jag tog ett stort steg framåt igår, mycket tack vare killarna nere på Surfski Camp Gran Canaria där jag haft tre veckor i vinter. Bra tips fick jag också av Johan Skärskog som gjorde att jag tog några fler steg uppåt. Utan coachningen från dessa hade det nog varit som vanligt. Nästa rejs blir det förmodligen lite tuffare att nå ett bra resultat på. Vågryttaren, renare vågor förmodar jag vilket gör att de starkare och mer vältränade kommer att köra skiten ur mig… Tror också att min nya Vault hjälpte mig, den är helt fantastisk, jag körde igår med det stora rodret, men hade nog kört bättre med standard roder. Men kärran är helgrym och helt klart hade jag hjälp av denna nya maskin på min färd igår.
Resultat: https://www.facebook.com/groups/161528920536237/?fref=nf
Postat i:Uncategorized
