Seamaster 2014

• Esteban Ojeda vann Seamasters 2014 i en Carbonology Pulse.
• Danny Hallmén och Jacob Holst vann SS2 i en Carbonology Blast.
• Hein van Rooyen körde in på en tredje plats i fjor i en Carbonology Flash.

Själv har jag såklart inget med toppresultaten att göra. Men i år släppte det rejält…

Uppladdningen har i år varit superdålig, paddlar kanske en-två ggr i veckan. Men jag har valt detta upplägg då fjolårets stresstränande gav mer negativ effekt, det går inte att jobba 10-14 timmar varje dag och sen lägga på tre fyra träningspass med kvalité i veckan. Bättre då att ta det lite lugnare och träna när det känns rätt tidsmässigt, vilket nog var rätt upplägg. Redan i Kalmar när jag bara hade tre pass i kroppen kändes det som jag var starkare än någonsin. De senaste två veckorna har jag hunnit med tre pass, tre dåliga pass, kände mig slö och hängig (läs lat och ointresserad). Tänkte att det löser sig nog ändå och drömde om hårda vindar, höga vågor och medpaddlare som låg och simmade i Östersjöns vatten. I fredags drog jag iväg till Danmark för att köra clinics på ett superhäftigt outdoorevent. Mycket trevligt även om nästan ingen vet vad en surfski är i Danmark, tyvärr kunde jag inte vara där på söndagen då de körde ett oceanrace där det var ca 10 st surfskideltagare. Sporten växer i Danmark men de är där vi var för typ 7 år sedan.

Nåväl kom såklart alldeles för sent till hotellet i Danmark och den så viktiga sömnen två dagar innan rejs blev väl sådär. På vägen hem från DK ringde Karolina och sa att hon ville åka med upp till Seamasters, lite lätt försenade kom vi iväg och det blev såklart sent i säng natten mot söndagen med. Men 5 timmar rätt bra sömn är väl ok ändå. Lite yrslig var man väl men en stadig frukost får oftast liv i mig. Vi stressade iväg till OKK och ännu mera stress med lastning och avlastning av skis som skall med eller inte. Kände ett tag att det här är inte bra Mr Davidsson, med andan i halsen kastade jag mig in i bussen och tänkte fan nu måste jag chilla hela vägen.

Framme på den fantastiskt vackra startplatsen. Nu kändes allt bra, gott om tid till prat och avslappning. Något så när i alla fall. Karen, Esteban och Alberto fick sina skis och kunde börja preppa dem. Min låda var raceready sedan dagen innan. Som gammal motocrossåkare så går jag alltid igenom prylarna innan ett rejs eller en träning, där ute när man är ensam måste man veta att allt funkar.

Skepparmöte (som vanligt alldeles för tätt på starten, de bör ligga en timme före start, hoppas det nu kan ändras till nästa år när det är nya arrangörer). Bra och informativt av rutinerade Jonas Fager. För en gångs skull var det också tyst när tävlingsledaren pratade ;). Jag var väl förberedd denna gången men det var en del som inte kommit ut när det var 5 min kvar.

En minut kvar till start !

Jag var bra uppvärmd, men det kändes inte alls bra på uppvärmningen, kände mig svag och kraftlös men jag tänkte bort det när jag ställde upp på startlinjen. Stod längst till höger med bara Erik W på min högra sida(misstag 1, min tanke var att dra ut åt höger för att så snabbt som möjligt fånga den lilla vind som fanns, Zesten som alla CS skis är grym på att surfa på minimala vågor, men de var alldeles för långsamma så det var meningslöst). Till vänster om mig fanns startsnabbe Einar Kerschow. Pang och så iväg, Einar som skjuten ur en kanon jag var lite sen men kom iväg jäkligt bra ändå. Älskar att starta hårt, rätt eller fel skiter jag i bara jag har kul. Nu är det bara 24 km till mål tänkte jag och hängde på alla andra. Kollade pulsen efter någon minut, fortfarande ok, körde på, kollade hastigheten och såg att jag låg på tolv tretton km/h. Stop det där håller inte sa jag till mig själv, jag började också närma mig bättre paddlare och insåg att de var hög tid att dra ner på tempot. Kände mig stark och tänkte ändå för en sekund eller två att ”fan skall jag ösa på mer”. Men gick ner till 11-12 km/h, även det för högt för mig egentligen. Efter ett tag så kom jag som alla andra in i ett tempo som passade, även om jag trodde det var väl högt. Efter halva sträckan fram till WP1 kändes det ok dock.

Många paddlare låg på våg, vilket ju enligt reglerna inte är tillåtet (oklart om det är tillåtet eller ej men under rejs och i skrivande stund var det min vetskap att det var otillåtet), jag hade en envis paddlare bakom mig som vägrade att släppa. Efter ett tag gick jag också in i klungan, med mitt släp. Körde lite fram och tillbaka la mig även jag i våg för några sekunder. Körde fram till Evy och låg jämte henne ett tag. Vi sa inget till varandra men vi tänkte nog båda samma sak ” idag skall du få slita hårt för att köra ifrån mig”. Hela tiden under min rundvandring i klungan hade jag min släpvagn bakom mig. När det var en tredjedel kvar innan wp1 tyckte jag att det var hans tur att dra och saktade ner till 10 inget hände så jag saktade ner ytterligare till 8-9 och körde riktigt sakta ett tag men inte fan stack han eller hon fram nosen. Ok skit i honom tänkte jag och körde på igen. Någon minut senare kom det ett svall snett bakifrån pang och jag satt i vågen och åkte iväg i en kort men skön surf. Nu var släpet borta för resten av tävlingen.

Jag vill köra mitt eget rejs och vill inte känna att jag fått hjälp av någon annan, kanske är det en dum inställning, det fanns massor av paddlare att ligga bakom. Och eftersom ”alla” låg på våg kunde jag såklart också gjort det. Men fan det är roligare att slita.

WP1 några hundra meter innan, jag börjar köra om och känner mig stark. Äntligen anas lite vågor. Vid punkten kör jag om tre stycken då jag håller helt innerspår. Nära nära skäret där det var skitfina vågor. Det är bara Hans Sten som hänger på efter mig och snart kör om mig, jag har honom före mig i tio km. Tror jag tjänar 10-20 meter på att våga ta innerspår, helt gratis var det också. Hela tiden hinner jag ifatt paddlare några drar iväg igen då de får en surf när jag missar. Men de plockar jag i nästa surf. Karin S kom upp och tog en placering som jag återtog annars var där ingen som lyckades komma ifatt vad jag kunde se. Jag närmade mig hela tiden paddlare, tvingade mig själv att ta det lugnt och satsa på flyt istället för att plocka placeringar. Fånga vindvåg, kasta sig ner in en svallvåg, skråsurfa utåt. Zesten är otrolig bra på detta, det är bara att kasta ner henne i djupet och dra på hon fångar vågen på ett paddeldrag sen är det bara att ösa på. Däremellan gällde det att hitta de minimala vågor som faktiskt gick snett utåt från mål, allt för att bygga höjd. Ville dock varken komma för långt ut eller in. Börjar kunna banan och försökte hålla så rak kurs som möjligt. Köra ifatt, surfa inåt land, köra om,skråsurfa så länge det gick, fånga småvågor utåt. Det var så jag körde om de flesta kan jag avslöja. Hela tiden superkoncentrerad på vågorna och riktningen.

-10 km kvar. Hans Steen är borta såg honom dra utåt tror jag sen försvann han. Är säker på att han dragit ifrån mig. Längre fram ser jag två paddlare långt till höger om mig. Det blir tuffare och tuffare att komma ifatt. Jag får ett bra parti och kommer ifatt en bit. Ligger där några minuter och de börjar dra ifrån igen, jag har nu en period av slöpaddlande (misstag 2, perioden visar sig vara alldeles för lång när jag tittar i gps-resultatet efteråt), njuter av surfarna glömmer allt runt mig, kämpar inte för att fånga vågor. Tittar utåt igen och de har dragit ifrån mig och är långt före. Fan skärp dig nu! Är lite kall och bestämmer mig för att köra på igen. Kanske kan jag hinna ifatt innan mål. Tor är på min sida och det blir bättre och bättre. Jag börjar jobba igen, finlirar när jag kan och sliter till mig vågor när jag känner att det kan löna sig. Gör bara ett misstag och jobbar för mycket på en våg som jag inte får. Blir förbannad och skriker ut ”din dumma jävla soppaddlare skärp dig för faaaan”.

Ångar på kommer ifatt, närmare och närmare. Den ena killen kör om sin antagonist och jag tar honom också de ligger tätt ihop jag ligger en bra bit längre in deras tempo dras ner av varandra och när jag nästa gång tittar åt höger är de borta. Den hittils tuffaste matchen är avklarad. Nu är det bara att köra på till målet, ensam, ensam på havet. Känner mig fortfarande stark och känner att jag måste hålla upp tempot, killen i beiga flytvästen verkar ha tempot uppe. Ser paddlare långt där framme.

5 km kvar ”fan det här går bra”. Kör på hårt leker njuter har jävligt kul även om jag är trött får skitlånga runs och bara matar på. Jag skall fan vara helt jävla slut när jag kommer fram tänker jag. Vet inte hur lång banan är så jag börjar fundera på om jag kan komma in på två timmar. I några minuter tappar jag känslan för balansen men vägrar att ta stödtag, dricker lite mer skakar på huvudet, kämpar, tänker, det hjälpte, kör på igen.

Vad i helvete! Det ligger plötsligt tre paddlare snett ute till höger som jag kört ifatt. Hur fan gick detta till, ser att en kille har problem och nu är det nära mål. Ger allt och jag närmar mig helt galet snabbt. Någon av dem har perfekt spår in i mål jag ligger lite för långt in. Jag ger fan i att starta rakt i vågorn sliter mig till sneda starter och får fina skråsurfar. Det lönar sig. Nästan ifatt, tappar en surf, ser den finaste vågen av alla glida iväg framför mig. Kämpar på att plocka fler, är nära nu, sliter drar. Vattnet är i uppror. Jag ändrar kurs. Rakt in mot mål laddar på för fullt fångar små surfar i det stalpiga vattnet. Nära nära. Får en längre surf som jag hoppas skall ta mig hela vägen in men vågorna är för röriga. Den första killen går i mål, de andra två har bättre spår, nästa kille går i mål. Den tredje killen (som såg så grymt duktig ut på uppvärmningen) kör i mål samtidigt som jag. Han kom en sekund före.

Killen i beiga flytvästen som jag kört om tidigare har legat i hasorna på mig hela tiden, och kommer i mål direkt efter mig, Hans Steen likaså visar det sig. Puh…

Vilken superhärlig avslutning! Tack alla medtävlare!

Tid 1.09.24

GPS spår för den som vill spionera.